Illegalt spel för miljarder

De finns på de vardagligaste av alla vardagliga platser. Vi hittar dem i kiosken eller på pizzerian. Ibland undangömda, men oftast inte: De olagliga automatspelen.

Kaliber har tillsammans med Göteborgs-Posten granskat den illegala spelmarknaden.

Det handlar om suget efter storvinsten, aningslösa mellanhänder, sönderslagna knäskålar och dolda profitörer.

Det här var det första reportaget av två som handlade om den illegala spelbranschen i Sverige.

Det senare reportaget Svenska spels värste konkurrent handlade om spelkungen Rade Kotur som genom illegala automaterna tjänat mångmiljonbelopp.

---

Detta har hänt efter publiceringen:

Reportagen nominerades till Föreningen grävande journalisters pris Guldspaden både i radioklassen och i klassen för större tidning. Mer om det kan du läsa här.

Vice statsminister Bosse Ringholm hamnade i blåsväder efter reportaget då han frågades ut av Tv4 om den illegala spelmarknaden. Då spelades han in när han uttryckte att poliser var ”jävligt slöa” i arbetet mot illegala spelautomater. Läs mer här.

---

Mer i media efter publiceringen:

Ekot | Kriminell spelverksamhet för miljarder

Ekot | Polisen gör lite åt olagliga spelmaskiner

Svt | Illegala spelmaskiner för miljarder

Aftonbladet | Miljarder omsätts på olagligt spel

SvD | Illegalt automatspel kartlagt

Läs mer på Kalibers hemsida.

---

Läs hela radiomanuset här:

Utanför kasinona i Sverige finns det bara en sorts spelautomat som får ge vinst i pengar: den heter Jack Vegas – och kontrolleras av Svenska Spel.

Men vid sidan av den kryllar det av illegala varianter – ofta helt öppet och ogenerat.

Kalibers och Göteborgspostens slutsats – efter faktainsamling, egna erfarenheter och intervjuer med insatta – är att de olagliga lyckohjulen och pokermaskinerna omsättter i runda tal fem miljarder kronor varje år.

En kriminell miljardindustri, som skyltar på de mest vardagliga av alla vardagliga platser: på närköpet och pizzerian.

De som spelar där är inte kriminella. Och de som äger lokalen är ofta aningslösa – men det är de som åker dit om det blir en anmälan. Slutligen, de som äger apparaterna, och kontrollerar marknaden – de vet vad de gör och det är de som tjänar de stora pengarna. Men de kommer rättsapparaten inte åt.

Vi spelar och vinner på illegala apparater

Vi börjar vår historia på en videobutik i Malmö. Där, precis som på tusentals andra pizzerior, tobaksaffärer och bensinstationer, finns spelen. Apparaterna i sig är inte olagliga så länge det inte spelas om pengar. Här inne står det bilspel och ett flipper men också en s k Infostation.

Infostationen ser ut som en klassisk spelapparat med en touchscreen. Den är i silver och överst – i loggan – är det ett stort snabel-a. Man får intrycket av att maskinen ska användas till att surfa på Internet med. Men i själva verket är det en spelapparat.

Vid apparaten hänger två killar i 15-års-åldern. De har just spelat och visar hur det går till. Kalibers reporter vinner 100 kronor, och får veta att man ska säga till innehavaren för att få sin vinst.

– Hallå, jag har vunnit här!
– Ropa inte, säger han.

– Varför då?
– Det är inte lagligt.

– Aha, så man ska vara diskret?
– Just det, diskret.

Säger butiksinnehavaren innan han ger oss vinsten.

Kontrakt med hyrföretagen

Upplägget i den här butiken är som det brukar vara. Butiksinnehavaren hyr terminalen av ett spelföretag. Det finns ett fåtal stora såna företag i Sverige.

Parterna – butiken och företaget – har ett kontrakt, och vi har läst flera såna. Där står att dom ska dela på intäkterna. 50-50.

Innebörden av det där, 50-50, ändras hela tiden. Ibland är det uppenbart att det handlar om att dela på svarta spelintäkter, ibland påstås att det bara handlar om småpengar som folk betalar för att få surfa på internet. Men det finns – i alla händelser: kontrakt.

Och de har vi tagit som avstamp för att beräkna förekomsten av illegalt automatspel i Sverige.

Vår skattning av antalet apparater

Det största företaget i branschen, RKC, säger att de har mellan 1500 och 2000 såna kontrakt.
Ett sätt att mäta företagets dominans är att titta i Lotteriinspektionens kontrollrapporter för 2004. Vi har begärt ut dem och fått del av alla som inte omfattas av förundersökningssekretess.
På 99 platser kunde kontrollanterna bevisa olagligt automatspel. Var fjärde var märkt med det stora företagets namn: RKC.
Man skulle alltså kunna ta företagets kontrakt gånger fyra för att få fram en skattning av hur många illegala apparater det finns i Sverige, men osäkerheterna är så stora här, så vi har valt att lägga oss rejält i underkant och bara ta företagets kontrakt gånger två.
Det blir mellan 3 och 4 000 illegala apparater.
Vi har själva spelat, och vunnit, på flera av dom apparaterna runt om i landet. Vi har sett de stora företagens logotyper och servicenummer på maskiner som gett oss illegala spelvinster.

Vi ringer upp uthyraren

I polisens kamp mot spelföretagen/uthyrarna försöker de bevisa att företagen är medvetna om att det spelas om pengar på apparaterna. Det här förnekar företagen hela tiden och istället är det butiksinnehavarna som får ta smällen genom att betala böter för anordnande av spel eller lotteri som strider mot lagen.

Ett av de största spelautomatsföretagen – Adonbolaget – finns i Göteborg. De ställer ut apparater över hela Sverige. Vi utger oss för att vilja hyra en apparat och ringer upp en av Adonbolagets säljare:

(i programmet var uthyrarens röst förvrängd, men eftersom Sveriges Radio inte publicerar förvrängda röster på internet är rösten här utbytt mot en skådespelare)

– Ja, vi ställer ju ut grejerna och så delar vi intäkterna. Femti-femti, säger säljaren.

– Vad delar vi?

– Ja, vi delar nettot efter de har vunnit.

– Så kunderna kan inte vinna pengar egentligen?

– Jo, det är klart de vinner, men det är som i all gambling att spelen förlorar ju inte. Spelen ger ut ungefär 80 procent tillbaka. Och ju mer de vinner ju mer spelar de bort.

Vår skattning av miljardrullningen

För företagen handlar det om väldigt mycket pengar.

Vi har flera olika uppgifter om hur mycket en maskin kan omsätta.

En kioskägare i Göteborg, som deklarerar sina illegala spelintäkter från en apparat, säger att det handlar om en halv miljon om året i omsättning.
Två beslag av spelmaskiner i Malmö visade på dagsinkomster som skulle ge en miljon i omsättning per apparat och år.
En källa med kunskap inifrån företagen säger att en apparat på rätt ställe kan omsätta upp till sex miljoner om året.
Även här har vi gått balansgång, och räknat i underkant.

Vi antar att de flesta apparaterna omsätter i snitt en miljon om året, men att en del, säg 500, omsätter i snitt tre miljoner om året.’
4 000 illegala apparater skulle i så fall omsätta i runda slängar fem miljarder kronor om året.
Vinnarna i allt det här är alltså företagen som tjänar stora pengar. Förlorarna är några helt andra.

Minderåriga spelar

Inne på en spelhall i Malmö bland biljardbord, bilspel och flipper står det tio pokermaskiner. De som går hit och spelar är i tonåren och berättar öppet om hur ofta de spelar och hur mycket de spelar bort.

Spelföretagen bakom tar ingen hänsyn till åldersgränserna. En restaurangägare som tidigare haft flera apparater i sin pizzeria säger att direktiven var klara från företagets sida:

– De sa att vem som helst kunde spela, säger han.

– Oavsett ålder?

– Ja, det spelade ingen roll , från nio år till 60 år. Ägaren sa att vem som helst skulle få spela, det spelar ingen roll.

På spelberoendeföreningarna runt om i landet känner man till att minderåriga lätt kan spela på de illegala pokermaskinerna. De säger också att det är just spel på maskiner som är lättast att fastna i. Kalle Åslund jobbar på Spelberoendeföreningen i Stockholm:

– Man undrar ju vad det är för människor som står och ser på när tio-tolvåringar spelar, säger han. Hur är de funtade? Vi sätter ju en gräns på 18 år, så att man kan hantera sin egen ekonomi. Där går ju gränsen.

Och så här säger Janos Simenkar på Spelberoendeföreningen i Malmö:

– Man är ju som mest känslig i tonåren, säger han, innan man blir vuxen. Innan man är 18 ska man ju definitivt inte syssla med spel, lika lite som man ska prova droger och alkohol.

Och konsekvenserna för de som fastnat i ett spelberoende och deras anhöriga kan bli stora.

I Malmö berättar polisen om en 15-åring som blivit kallad till förhör efter att han spelat bort 35 000 kronor på illegala pokermaskiner. Pengarna hade han fått genom att förfalska sina föräldrars kontokort. En dag knackade kronofogden på dörren och tog det mesta familjen ägde.

Kaliber är med om ett tillslag

En tidig morgon väntar vi på närpoliserna Krister Thulin och Kennet Svenning i Malmö som ska ut på en razzia. Med sig har de en lastbil så att de kan beslagta de apparater som de hittar.

Poliserna här i Malmö är nästan ensamma i hela Sverige om att jobba aktivt mot spelen. De säger att de flesta andra poliser inte ens vet om att de här maskinerna är illegala. Malmöpolisen börjar med att ta redan på om lokalen har tillstpnd för förströelsespel, alltså såna tillstånd man behöver till och med för vanliga flipperspel som inte ger pengavinster. Saknas det är det bara att gå in och hämta apparaten.

– För lokalinnehavaren handlar det om dagsböter, men för oss är det viktigaste att förverka apparaterna, det slår mot utställaren, säger Krister Thulin.

På det första stället där poliserna beslagtar en apparat, blir tjejen i kassan upprörd och vill ha tillbaka dom pengar som redan finns i maskinen. Men beslaget är gjort och kontakten dras ut.

Vi kommer till nästa ställe, en hamburgerrestaurang nere i hamnen. Här står två spelautomater med frukthjul. Även dom beslagtas.

– Vi har gjort tillslag på ett och samma ställe vid fyra, fem tillfällen, berättar Krister Thulin, de sätter ut apparater igen.

– Vad tänker du om det?

– Ja, det är en jävla fräckhet och nonchalans, men det visar också att det handlar om mycket pengar. Det är värt att ta risken.

Automatkyrkogården

Nere i Oljehamnen i Malmö finns också ett stort magasin. Det är polisens tillslagslager. Här finns alla tänkbara sorters spelmaskiner.

– Vi har ett 80-tal i beslag här, säger teknikern Kennet Svenning. De har vi tagit in på ett och ett halvt år.

På internetmaskinerna finns en dataenhet. Det enda som är förinstallerat där är förutsättningar för spel. Men precis som du i en dator hemma måste stoppa i en CD-rom också för att spela, måste de här anslutas till en server där orginalspelen finns. När polisen konstaterat att de är anslutna, plockas maskinerna ner. En extern tekniker hjälper till och gör en spegelkopiering av hårddiskarna, som sen används i rätten för att visa vad som faktiskt finns på de här terminalerna.

I rätten duckar företagen

En dag i slutet av april är det rättegång i Malmö. Fem butiksinnehavare är åtalade för att haft illegala spelapparater och därigenom anordnat spel vilket strider mot lagen.

Och det är så här det brukar gå till. Polisen gör razzia och beslagtar maskinerna och sen tar en åklagare beslut om butiksinnehavaren ska åtalas eller inte. Ofta döms butiksinnehavarna till böter.

Men de stora företagen som hyr ut spelautomaterna ställs inte till svars för att ha organiserat illegalt spelet. Särskilt inte sen internettekniken gjort sitt inträde i spelbranschen. Företagen har dessutom vid flera tillfällen lyckats få tillbaka sina beslagtagna pokermaskiner.

Företagen duckar alltså bakom sina tekniska apparater och bakom butiks- och krogägarna. ”Dela 50-50” gäller vinsten, men inte riskerna. Det är lokalägarna som tar smällen. Och företagen som dikterar villkoren. Det visar sig också utanför rättssalen.

Flera gånger har restaurangägare råkat illa ut efter att ha blivit osams med vissa av spelföretagen. Då kommer rena maffiametoder fram.

Skenavrättning och dödshot

En av historierna utspelar sig i Örebro där Peter Norberg är polis:

– Det handlar om en som hade illegala spelautomater i sin lokal. När intäkterna skulle delas krävde företaget att han skulle betala mer, säger Peter Norberg.

Det hela slutade med att flera indrivare kom till Örebro och slet in restaurangägaren i baksätet på en bil. De la honom på golvet med en pistol mot huvudet och sen så åkte de ut i skogen. Väl där fick restaurangägaren gräva sin egen grav. När den var klar släpptes han. Han betalade vad indrivarna krävde.

– Det är inte trevliga gossar det här. Det är inte hälsosamt att ge sig i kast med dem, säger Peter Norberg.

I en helt annan stad hittar vi Nara som driver en liten pizzeria med spriträttigheter. För två år sen kom ett av spelföretagen med flera pärmar och ville ställa ut sina apparater på pizzerian. Men även Nara kom i pengakonflikt med spelföretaget. Nara berättar att spelföretaget ville ha flera tusen mer än vad som det enligt Nara hade spelats för på maskinerna.

– Han sa, du måste betala, berättar Nara. Annars skulle han komma med sina kompisar, med pistoler. Han sa att jag var som en död man.

Krossade knän

Spelarna på illaga automater hamnar också i trubbel. Enligt polisen ser spelföretagen till att det finns lånehajar i dé miljöer där det finns illegala spelmaskiner. Det kan handla om lån på flera hundra tusen med höga räntor. Och betalar man inte kommer speciella indrivare.

I en stad i västra Sverige träffar vi Anders. Han har varit spelmissbrukare ända sen han var 22 och spelat mycket på de illegala pokermaskinerna. Men sen två år tillbaka är han spelfri.

Vi sitter i en silvrig hyrbil och Anders berättar om sitt glittriga liv för två år sen. För att ha råd att leva det lånade Anders pengar, först av familj och vänner, men sen även av lånehajar.

– Idag är jag sönderlånad, säger han. Jag har stängt alla dörrar, missbrukat alla förtroenden. Jag har ingen frihet alls, när räntekraven kommer från banken stoppar jag dem direkt i papperskorgen.

Anders drar upp byxorna och visar på sin sönderslagna kropp.

– Det som hände mig tror jag beror på att någon av alla dem jag lånade av tröttnade på mig.

En dag för två år sen blev Anders slagen medvetslös. När han vaknade kunde han inte gå. Idag är hans krossade knän och hälar nästan läkta.

God grogrund

Det illegala spelet vi skildrat här är alltså inte bara kriminellt för att det ÄR det.

Den svarta ekonomin föder och göder annan brottslighet. Det är utpressning, och indrivning, hot och våld. Det är minderåriga som tillåts spela, och kanske fastna i kriminella lånefällor.

Och under många, många år har kontrollapparaten varit splittrad och ineffektiv. Lagstiftningen har varit oklar. Utmärkta förutsättningar – helt enkelt – för kriminalitet.

Men på sista tiden har det börjat stramas upp. Myndigheterna har fokuserat. Lagarna har skärpts. Kunskapen höjts. Fast aningslösheten är fortfarande stor på många håll.

En enda polismyndighet är framgångsrik

Vi har skickat en enkät till alla landets polismyndigheter för att ta reda på hur de arbetar mot illegalt automatspel. Den visar att polisen på många håll i landet gör mycket lite åt saken.

Bara en enda myndighet – Örebro – svarar att arbetet är framgångsrikt.
Tre – Skåne bland annat – tycker att de är ganska duktiga.
Några områden, som Gotland, säger sig inte ens känna till att det förekommer olagligt automatspel där.
Varannan säger att de saknar resurser och verktyg för att klara kampen.
Snårig lagstiftning, låg prioritet och brist på kunskap berättas det om från till exempel Kronoberg, Gävleborg, Dalarna och Norrbotten.
Stor uppgivenhet

I Angered i Göteborg sitter närpolischef Bertil Claesson. Hans kontor ligger mer eller mindre rakt ovanpå en spelbutik med illegala aparater. Han känner till dem. De står kvar.

För några år sen var Bertil Claesson med om ett av de största enskilda tillslagen i Sverige riktat mot illegalt automatspel. 50 apparater togs in, i ett svep. Syftet var just att knäcka de kriminella nätverkens ekonomi.

Men dagarna efter kom företagens advokater, polisen tvingades lämna tillbaka 48 maskiner till nätverken. Och numera hör Bertil Claesson till den stora majoriteten uppgivna poliser i Sverige.

– Det blir aldrig någon lagföring, det är det normala, säger han, och det känns ganska meningslöt som polis att arbeta med såna utredningar, när resultatet blir så dåligt.

Inga kommentarer

Det är dags att summera.

Apparaterna är många, och pengarna stora.

De som har lokalen och de som äger apparaterna delar på intäkterna från svartspelet.

Men inte på riskerna.

Upptäcks det olagliga spelet hukar ägarna, alltså företagen.

Och samma gäller när vi söker dem för en kommentar.

RKC har flera gånger sagt nej, och så här låter nejjet från Adonbolagets VD:

– Jag är inte intresserad. Enda stället jag kommenterar det här på är i rätten.

Reportrar: Mikael Funke och Per Nygren Fotograf: Niklas Maupoix