Highway to Hell

När siste man på bilfabriken släckt ljuset blir bara vägglössen och de hemlösa kvar.

Faktum har varit i USA:s gamla motor-Mecka och funnit en spökstad där 10 000 amerikaner går hemlösa och vart tredje hus står tomt.

Text och bilder: Mikael Funke och Marcus Hansson.

När Lorenzo förlorade toppjobbet som produktionschef på ett av de större tevebolagen visste han inte att han tre år senare skulle bli tvungen att samla skrot för att överleva.

Vi träffar honom i en av alla nedlagda bilfabriker i Detroit. Trots att solstrålarna framgångsrikt lyckas penetrera årtionden av smutslager på de spröjsade fabriksfönstren syns han knappt under sin flera storlekar för stora hoodie.

– Det rör upp mycket känslor att stå här och prata om mitt liv. Jag hade ett liknande jobb som ni. Då jobbade jag med de stora stjärnorna och ansvarade för hela teveproduktioner. Nu står jag här – skitig och hemlös, säger Lorenzo och häver ifrån sig ett stort järnrör som han har stått och hållit i famnen.

– Mycket av skrotet har rostat sönder, men det här bör jag väl få i alla fall 30 dollar för, säger han och blickar mot den tunga skrothögen som sakta sjunker ner i gyttjan som täcker stora delar av golvet.

Fabrikerna är dödsfällor

Den över 300 000 kvadratmeter stora fabriken reser sig som ett gigantiskt skelett över stadsdelen Hamtramck – en gång hjärtat i Detroits massproduktion av lyxbilar. Då förnyade märket Packard sin fordonspark på löpande band. Nu står fabriken tom.

– Ni får vara försiktiga, säger Lorenzo. På vissa våningar har golvet rostat sönder och man kan falla igenom om man trampar fel, säger han.

Staden Detroit har förgäves försökt hitta den nuvarande ägaren så att de kan tvinga den att riva fabriken som blivit en dödsfälla.

– Fabriken har funnits här i hela mitt liv och jag kan inte förstå hur de bara kunde låta fabriken dö så här, säger Lorenzo.

Strax efter att Lorenzo förlorade jobbet, blev han också vräkt från sitt hus, eftersom han inte hade råd att betala fastighetsskatten.

– Huset låg precis här intill, säger han och pekar bort mot fabrikens bakgårdar. Men jag bor lite här och var, vad ska man göra? En del bor till och med härinne i fabriken, säger han.

Lorenzos öde är inte ovanligt i en stad som Detroit. I takt med att jobben försvunnit stadigt från bilindustrin har också människor som tidigare haft det bra ställt blivit vräkta och hamnat på gatan.

Hemlösa barn

– Det är fler barnfamiljer som blir hemlösa nu än vad vi har sett tidigare, säger Marja Winters, vice chef på stadsbyggnadskontoret i Detroit.

Hon suckar djupt när hon blickar över en karta med lila och bruna fält som hänger på väggen. Kartan visar hur många hus som står övergivna i staden.

Invånarantalet har sjunkit drastiskt de senaste åren. En gång fanns det nästan två miljoner invånare i staden. Nu finns bara 713 000 av dem kvar.
– Så frågan är: Vad ska vi göra med alla de här tomma husen, säger Marja Winters.

Men kan inte de hemlösa få flytta in?
– Vi kan inte bara ge bort hus. Det är ju människor som äger dem och de människorna är skyldiga oss pengar i obetalda fastighetsskatter, säger hon.

Tidigare har staden ändå gjort just ett försök att ge bort hus till människor som varit på väg att bli hemlösa. I ett projekt har man hjälpt cirka 6 000 personer att flytta från fallfärdiga hus till hus som tillfallit staden och som renoverats. Men projektet avslutades i början av 2012. Pengarna är slut.

– I dag har vi helt enkelt inte de resurser som krävs för att lösa den här allvarliga situationen, säger Marja Winters.

Staden Detroit är nära konkurs, få betalar skatt och hela 30 procent av invånarna är arbetslösa. Det här har lett att stora delar av samhällsapparaten monterats ner. Överallt hittar vi skolor, lokala polisstationer, bibliotek och sjukhus övergivna och plundrade på inredning, elledningar och koppar – och allt annat som går att stjäla.

Mordfrekvensen är bland de högsta i hela USA. De övergivna husen spelar också sin roll i statistiken. Husen används ofta som så kallade crackhouses och det är svårt att bekämpa brottsligheten när minst 80 000 fastigheter står övergivna.

Staden bankrutt

Marja Winters och hennes kollegor har en tuff uppgift att lösa, och arbetet underlättas inte av att staden dras med omfattande korruption. 2008 avslöjades en större korruptionshärva vilken resulterade i att den dåvarande borgmästaren Kwame Kilpatrick åkte in i fängelse.

Marja Winters är självkritisk.
– Om vi i samhället inte kan ta hand om de som lider mest – vad säger det då om vår stad?

Istället för att förlita sig på myndigheterna söker sig de cirka 10 000 hemlösa till Detroits frivilligorganisationer.

– Vi har en bra beredskap, säger Roy Hoelscher, chef på soppköket Capuchin som drivs av flera olika kyrkor i staden.

Kyrkan hjälper

Och de är inte ensamma. Överallt i staden finns härbärgen, soppkök och drogavvänjningskliniker som alla drivs ideellt av kyrkor och andra organisationer.

– Många av dom som kommer hit har fått sparken och vet inte vad de ska göra, säger Roy Hoelscher.
Han menar att det finns en parallell mellan det som skett på den amerikanska börsen och det som drabbat dem som söker hjälp.

– Till en början har de jobb. De tjänar bra med pengar och så köper de ett större hus och en större bil, så mycket som kreditinstituten tillåter, men sen när de plötsligt förlorar jobbet – då förlorar de allt, säger han.

Men hur kan det finnas så många hemlösa när så många hus står övergivna?
– Det finns flera förklaringar. Att ta sig in i ett hus som inte har någon värme eller belysning och där man måste sova när det är nollgradigt är inte att föredra, säger Roy Hoelscher.

Många av de övergivna husen har också invaderats av vägglöss som lever bakom lösa tapeter, möbler och i gamla madrasser.

– Vägglössen har blivit ett jätteproblem. Människor som sover i övergivna hus och lagerlokaler blir sjuka av lössen som suger blod om nätterna, säger han.

Ändå flyttar hemlösa in i de övergivna husen.

Barnen bor bland löss

– Oftast är husen plundrade och förstörda, allt av värde är utslitet. Men vad ska de göra? Jag vet en mamma som nyligen flyttade in i ett övergivet hus med sina sex barn, säger han.

En av de 6 000 som fått hjälp av staden till ett nytt boende är Marcus Mans. Han visar oss huset som han och hans son tvingades lämna, efter att han inte haft råd att betala fastighetsskatten.

Huset är igenbommat, flera fönster är trasiga. Här och var hänger spånskivor för att täcka de trasiga ytterväggarna.

– Det var kärvt att bo här i slutet, säger Marcus Mans.
– Jag hade inte råd att betala räkningarna. Först stängdes elen av, sen gasen. Vi fick köpa stearinljus för att hålla värmen.

Husägare igen

– Vattnet stängde de inte av, men eftersom det var så kallt inomhus så frös vattenledningarna i källaren sönder och vi fick en översvämning, säger han.

Marcus Mans är en av de sista som fått hjälp av stadens projekt att ge hus till de som riskerar att bli hemlösa. Han visar oss det nyrenoverade huset i två våningar.

– Jag fick nyckeln i tisdags. Här är det vackert och det är en underbar känsla att vara husägare igen, säger han och ler med hela ansiktet.

Krisen har ökat förståelsen

På soppköket Capuchin har det blivit dags för middag. Föreståndaren Roy Hoelscher går igenom köket där flera hundra hemlösa just har fått maten serverad.

– Vi amerikaner har länge levt i föreställningen att vi är det starkaste, största och det mest välbärgade landet i världen. Vi tror att det har gett oss rätt att till exempel invadera andra länder.
– Men jag tror att fattigdomen som vi själva upplevt de senaste åren verkligen har öppnat ögonen för många amerikaner. Vi har lärt oss att respektera de som inte är lika välbärgade som oss själva, säger Roy Hoelscher.