Djurplågeri på mögelhundskolan

Hundar misshandlas och far illa. Det sker på en hundskola där man utbildar mögelhundar. Dessutom lär sig inte hundarna att hitta mögel som de ska.

Kursen finansieras delvis av Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan och hundarna ska tillsammans med sina ägare lära sig att leta fukt och mögelskador i sjuka hus.

Men i Kaliber berättar före detta elever om hur deras hundar efter avslutad, godkänd och diplomerad utbildning, inte lärt sig att nosa upp något mögel.

Dessutom vittnar de om att hundarna misshandlas.

Det här reportaget är gjort tillsammans med journalisten Jonas Alsgren.

---

Detta har hänt efter publiceringen:

Efter reportaget har det inletts en utredning om brott mot djurskyddslagen.
Branschen håller också på att införa ett oberoende test för att se vilka hundar som verkligen kan hitta mögel.
Reportaget uppmärksammades också i Aftonbladet.

Läs mer på Kalibers hemsida.

---

Läs hela radiomanuset här:

I en liten gul stuga på en kursgård i Salmunge utanför Norrtälje tränar Stures Mögelhundsskola upp hundar och deras ägare. Efter den åtta månader långa utbildningen är det meningen att de ska komma ut på arbetsmarknaden som egna företagare och göra undersökningar i hus med fukt- och mögelskador. Med hjälp av hunden kan man hitta mögel som annars är svårt att lokalisera med vanliga instrument. Eftersom möglet ofta sitter dolt i väggar och i golv. Hundens luktsinne är upp till en miljon gånger bättre än människans.

Leif Arvidsson går kursen just nu. Han är nästan klar och hoppas att i framtiden kunna ha arbetet med att söka mögel som ett extraknäck:

Vad kostar det då?
– 150 000.

Hur har du haft råd med det?
– Jag har lånat pengarna. Vi får väl tjäna in dem sen så småningom, säger han.

Arbetsförmedlingen betalar

Sen i slutet av 80-talet har Stures mögelhundsskola tagit emot elever och hundar från hela landet och många gånger är det arbetsförmedlingen eller försäkringskassan som har betalat.

Bakom skolan står Ove och Pamela Nodby. Ove Nodby är en före detta polis från Norge och Pamela Nodby har en bakgrund som naprapat. Ove Nodby demonstrerar hur ett mögelsök med hund går till med sin egen hund Sixten. Han lägger in mögel i ett skåp som hunden ska leta efter.

-Helt från början lärde jag bara hur hunden markerade och letade fram mögel, men det har jag utvecklat vidare, säger han.

Så man skulle kunna säga att du är självlärd?

– Det kan man säga ja, genom de åren jag har jobbat. Jag lär ju något nytt varje dag också, säger han.

Hur går det till när man ska lära en hund att hitta mögel?

– Först så är det ju mycket lek med hunden, och då har man föremål som innehåller de mikroorganismer som vi får från laboratorier. Så det är mycket kamp och lek och så får hunden lära sig att hitta detta, säger han och fortsätter:

– I början är vi mycket utomhus vi tränar varje dag och sedan går vi in i husen där man lägger ut mögel så att hunden lär sig att krafsa inomhus och jobba inomhus.

Krafsandet är hundens sätt att markera att den funnit mögel eller mikroorganismer.

Ove Nodby tycker att hans metoder att lära hundarna att söka mögel fungerar mycket bra. Men när Kaliber och P4 Extra undersöker saken så är det en annan bild som växer fram.

Eld och lågor

I en gammal prästgård vid Dalälven bor Marie. Hon jobbade förut som sjuksköterska, men blev utbränd och efter att hon varit hemma en tid började hon och hennes hund på Stures Mögelhundsskola. Det var 2004. Försäkringskassan betalade utbildningen som kostade 150.000 kronor:

– Jag blev ju eld och lågor över det här, berättar hon. Det fanns ju oanade möjligheter till arbete. Det fanns i princip hur mycket jobb som helst, det var inga som helst problem att försörja sig på det här.

Även Ullrika har gått på skolan. Hon betalade sin kursavgift ur egen ficka. Hon visar det diplom hon fick efter kursen som hon gick ut i juni 2004. På diplomet står det att hon och hennes hund fått ”mycket bra resultat”.

Och det här betyder att din hund kan hitta mögel?

– Det ska göra det ja, svarar hon.

Bella från Stockholm hade varit arbetslös ett tag när arbetsförmedlingen erbjöd sig att betala kursen.

– Planen var ju att ha ett eget företag och sen så sakteliga kunna bygga upp en egen verksamhet inom det här med mögelhundssök, berättar hon.

Men det blev inte som Ulrika, Marie och Bella hade tänkt sig. Ett av de första momenten på kursen gick ut på att man fyllde en strumpa med mögel som hunden skulle bita för att lära sig känna igen mögellukten. Men allt efter som tiden gick, tyckte de att kursen inte höll vad den lovade.

– I början så tyckte jag att den var helt okej, för då var de med, dels hade vi ju jobb i skogen när vi själva kastade den här strumpan fram och tillbaka och en av instruktörerna gick mellan de olika ekipagen och kollade hur det gick för oss. Men ju längre utbildningen led ju mindre såg man av instruktörerna. Han kom någon gång och sedan så drog han igen, berättar Bella.

Ulrika har ungefär samma upplevelse:

– En gång när vi kom dit hade de åkt på semester i två veckor och vi hade inte ens fått reda på det, säger hon.

Marie fyller i:

– Jag frågade Ove vid ett tillfälle varför han inte var närvarande och då sa han att han visste precis vad vi gjorde ändå.

Misstankarna om att allt inte stod rätt till växte. De berättar att skolans metoder för att uppfostra hundarna var allt för hårda:

– Det jag reagerade på, var att när hunden inte riktigt lydde det den skulle göra, att man då skulle i stort sett frysa ut hunden med att när den var hemma skulle den inte få vara ihop med övriga familjen, den skulle ha tråkigt och man skulle ta bort allt vad leksaker hette och den skulle bara få korta promenader så den fick kissa och sedan skulle den ligga i sitt hörn. Det reagerade jag på för han sa att även min hund skulle jag hantera så, berättar Bella, som struntade i råden hon fick.

Varför skulle man göra så?

– För att den skulle bli motiverad att jobba för då skulle det vara roligt att jobba.

Hur menar du?

– Den skulle ha så tråkigt som möjligt all annan tid för att när den skulle jobba med mig, det skulle vara det roligaste som fanns.

Våldsamma metoder

Michael från Örebro och hans svarta labrador Rocky gick också en av Stures hundkurser, det var för tre år sedan.

– Jag frågade en gång om det här med ledarskap och då var det tre steg: första steget var att lägga ner hunden för att visa dominans, kliva över hunden fram och tillbaka – då är verkligen hunden i underläge. Nästa steg var rent fysiskt våld – att slå hunden så att den förstår att det är du som är ledaren. Och sista steget det var att pissa på hunden.

Sa han att du skulle göra det?

– Han sa att jag skulle göra det.

Fast det gjorde han aldrig.

Även Marie säger att hon fick höra om metoden där man skulle kissa på hunden:

– Det är en ultimat förnedring för en hund. Det är samma sak som om en hund kissar på en annan. De metoderna nämnde de om några gånger när det var svårlösta fall enligt dem.

Ulrika berättar att hennes afrikanska lejonhund . Hon säger att kursledarna låste in den eftersom hon hade problem med att få den lyda:

– Han sa att hunden funkade inte så den får sova på ”pensionat Trosta” i natt, det var alltså deras gård. Han fick sova i en hundbur där hela natten som straff för att han inte hade jobbat.

Problemen blev värre för Ulrika. Hon fick allt svårare att få hunden lyda:

– Då slutade det med att Ove kom och gav mig ett ridspö och tyckte att jag och hunden skulle gå ut i skogen och prata.

Vadå prata – vad menade han?

– Att jag skulle piska på hunden med ridspöet. Vad skulle jag annars med ett ridspö till, det är en hund ingen häst? frågar Ulrika som tog emot ridspöet trots allt. Hon tror sig minnas att det fortfarande ligger kvar i bilen.

Marie kommer också ihåg ytterligare en uppfostringsmetod som Ove Nodby berättade om under kursen:

– De berättade om en dobermann som de hade som var besvärlig – honom hängde de upp i trädet i kopplet tills han hade svimmat av eller i alla fall lugnat ner sig, då plockade man ner honom igen.

Hur gjorde man då?

– Han hängde i halsbandet och lade kopplet över en gren, de beskrev det så i alla fall, och hissade upp hunden. Och när hunden kom ner och kvicknade till då måste man vara redo, sa de, för då kanske hunden kommer emot dig och är mer förbannad än någonsin så då ska du klara av att slå tillbaks, slutar Marie.

Bella gick kvar kursen trots allt som hon uppfattade som konstigt för hon ville hålla fast vid sin dröm att få jobba som mögelhundsförare. Utbildningen led mot sitt slut och hon började tvivla på att hennes hund skulle klara jobbet:

– När vi började söka i hus, då tyckte jag att då var ju egentligen hunden klar fast den behövde rutin. Och det var då jag började tycka att det var så konstigt att min hund sökte utan att använda nosen. Och han letade väldigt mycket precis runt mig. Det var då jag började misstänka att han gjorde fel. Fast jag lät kursen gå vidare tänkte att det hade med erfarenhet att göra – men det blev inte bättre.

Vad sa kursledarna om det här då?

– De sa att det var inget konstigt, han hittar ju det han ska så det var inga problem.

Även Michael från Örebro började tvivla på sin hunds sökförmåga:

– Hon letade ju egentligen inte med näsan. Man skulle berömma så fort hunden krafsade.

Vad leder det till då?

– Det är ju att hunden lär sig ju bara att krafsa den lär sig ju inte att leta eller känna igen ett ämne som den ska leta efter, säger Michael.

Bella fyller i:

– Vi hade lärt den att krafsa på kommandot ”Leta mögel” och det var det vi berömde dem för. De hann aldrig få in det här att det var mögeldofter de skulle ha för de hade aldrig lärt sig att särskilja det.

– Men hur kan du vara så säker på att de bara krafsar på kommando då?

– Därför att de krafsade överallt där jag sa till att ”sök mögel” det spelade ingen roll var vi var någonstans.

Testade hunden

Trots Bellas tvivel fick hon ett diplom där det stod att hennes hund var godkänd som mögelhund. Men hon nöjde sig inte med det utan bestämde sig för att testa hunden hos någon annan. Hon vände sig till Mikael Hedman som tidigare under många år har utbildat försvarets sökhundar och som idag driver ett eget hundutvecklingsföretag. Han kommer ihåg händelsen:

– Den agerade väldigt lojt, hade svårt att uppfatta vad den skulle göra när den kom in och hittade ingenting av det mögel och bakterier som vi hade placerat ut i lägenheten.

Mikael Hedman har även testat två andra hundar som gått på Stures och inte heller dom klarade testerna:

– Jag kunde konstatera att de grundämnen som vi hade placerat ut i form av bakterier och mögel de hade hundarna inget som helst intresse av att vilja lukta på eller vilja markera att de fanns i rummet, säger han.

På Iris Hundskola i Sollefteå som drivs av De synskadades Riksförbund arbetar Lars-Erik Westerlund som dressyrmästare.

Han var en av de första i Sverige med att utbilda mögelhundar och har tidigare under många år testat Tullverkets narkotika-sök-hundar. Han berättar att under åren har flera elever från Stures Mögelhundskola kommit till honom för att få sina hundar testade.

– De har inte fungerat, de har nästan inte vetat vad de varit ute efter. När jag har skickat in dem i rum där jag vet att det med hundra procents säkerhet finns fukt- och mögelskador så har de gått fram till en elkontakt och markerat på den istället. Sedan har de sökt en liten stund och gått fram till husse eller matte och tittat för att de ska ta fram en godbit från fickan, för det är roligare med godis än att få beröm för att man har hittat en skada.

Lars-Erik Westerlund berättar om en elev som för ett par år sen gick ut med diplom och godkänt resultat från Stures:

– Vi hade ett par rum på skolan som jag visste var ordentligt skadade så vi började att söka i dem. Men i den ena baracken stack hunden iväg längs en korridor och markerade på en garderob där det fanns en säck hundfoder. I samma korridor, alldeles i början där vi släppte hunden, fanns ett duschrum som var alldeles uppruttet och mögligt, men det brydde han sig inte om.

Så du menar att den här hunden markerade på ställen där det inte fanns mögel och inte hittade det mögel som faktiskt fanns?

– Exakt så ja, svarar Westerlund.

Ove svarar på kritiken

Vi återvänder till kursgården utanför Norrtälje där Ove Nodby tillsammans med sin labrador Sixten undervisar mögelsök. Han säger att det inte är något fel på kursen och att hans metoder fungerar.

– Det får de ju säga, jag vet ju att jag jobbar rätt!

Men vad tänker du om att de säger så?

– På något sätt så tycker jag att det är synd att de inte kan vara ute och jobba och se den komplexa bilden och jobba rätt, säger han och tillägger:

– Det handlar ju också om vem du pratar med – du kan få namn till andra som det fungerar utmärkt för.

Vi ställer också frågor om hundarna som ska ha farit illa.

– Vad ska jag göra när folk säger så – det är ju fel!

Men varför säger de så då tror du?

– Jag vet inte, det är inte klokt! och fortsätter:

– Du kan prata med alla de andra som har gått kursen, det är inte klokt.. nej, nej, nej, nej…

Vi gör som Ove Nodby säger. Vi kontaktar tidigare kursdeltagare och missnöjet bland dem är utbrett.

Missnöje bland fler

Vi får tag på 30 personer som gått utbildningen de senaste åren. 12 av dom är nöjda med hur utbildningen bedrivits medan 18, dvs klart mer än hälften är mycket kritiska. En del har hoppat av i protest medan andra har gått kvar och först i efterhand förstått att hunden inte klarar av att hitta mögel som den ska.

– Min hund som hade gått Stures, han fungerade inte, han visste inte vad han gjorde. Felet med Stures, det är att de inte testar sina hundar, de tar in precis vilken hund som helst bara för att få in sina pengar. Man måste ju testa hundarna – är de inte lämpade så får man ju antingen lägga ner eller skaffa en hund som är lämplig.

– Jag fick ju ingen utbildning. De lärde hunden att krafsa, det gjorde de, men de lärde inte mig någonting om mikrobiologi och sådana saker som vi skulle ha.

– Tyvärr, det är ett tjusigt diplom, men det är inte värt särskilt mycket. Och det gör mig väldigt ledsen för jag har ju investerat tid och energi i det här.

– Jag behövde bara säga till min hund var som helst- hemma, ute på gatan, var som helst. Sa jag ”leta mögel” då kunde hon gräva ett stort hål rakt ner i gräsmattan. Det fann ju ingenting mer än krafsa som betydde något för henne.

Men sa de att din hund kunde hitta mögel då?

– Ja, ja..

Kunde den det då?

– Nej.

Anders Nilsson bor i Västerås. Med gick ut med diplom från skolan 2005 och drog igång ett mögelhundsföretag.

Men först senare förstod han att hans hund inte klarade av att göra tillförlitliga mögelsök. Då hade han redan på uppdrag av ett fastighetsbolag besiktigat en skola. Men efteråt kunde han inte stå för sin mögelkontroll:

– Jag tyckte att det var olyckligt, att det skulle vara på slikt sätt. Att hunden i ånga fall hade gjort markeringar för att göra mig glad. Så det resultatet jag fick, det kan jag inte stå för.

Även Kristina gick ut med diplom och godkänt betyg från mögelhundskolan. Hon började också jobba med sin hund innan hon förstod att hunden inte fungerade som den skulle:

– Även om det har blivit mycket markeringar, och personerna på ställena där vi har varit har reagerat och sagt ”oj, var det så här mycket mögel”, så har ju jag trott att, ja, det är det faktiskt i eran byggnad. Hon kanske har hittat en del mögel, men det kan vara så att hon har markerar för andra lukter också.

Av alla dom kursdeltagare som vi kontaktat reagerar mer än var tredje på hur hundarna behandlades på skolan. De säger att de själva har sett hur hundar blivit slagna eller hårt bestraffade eller så har kursledarna uppmanat dom att med våld få hundarna att lyda.

– Det var ju så när hunden inte gjorde rätt att han sa till mig att ge hunden en omgång. ”Sätt undan hunden i källaren så att han har tråkigt så att han tycker det är roligt när du sätter honom i bilen när ni ska ut och jobba.”

– Jag hörde Ove säga en gång, till en tjej som hade en Ridgeback som inte ville jobba, att hon skulle ta med sig hunden in på toaletten och ge honom en omgång så att han skulle jobba.

– Man skulle slå på dem ganska mycket, det var en bra metod. Om de varit dumma så kunde man ju alltid låsa in dem i källaren, helst i en mörk potatiskällare, för att hunden varit dum eller inte gjort det som du sagt att du skulle göra.

Och så här berättar en deltagare om en händelse när en annan kursdeltagare gick hårt åt sin egen hund:

– Då tog hon hunden och la honom ner på sidan och la ett knä i magen och armbågen över halsen på hunden och bet hunden över nosryggen så hunden skrek. Det såg jag med mina egna ögon.

Slog sin egen hund

Torbjörn Victorén som bor i Skåne gick på Stures Mögelhundsskola med sin hund Bam Bam 2001. Då bedrevs skolan i Falkenberg. Han berättar att han i sin dagbok skrivit ner hemuppgifter hur han skulle få sin hund att lyda.

– Jag har ju skrivit det här, och jag mådde fysiskt dåligt när jag läste det efteråt. Jag fick order av henne att hunden inte skulle få göra som han själv ville. Han fick inte pinka och skita han fick inte gå ut när han ville, inga leksaker fick den ha heller, berättar han. -Jag skulle avgöra när hunden skulle få göra olika saker, säger Torbjörn

Torbjörn Victorén säger också att han till en början följde dom uppmaningar som han fick av kursledarna, till exempel uppmaningar att slå hunden:

– Jag fick en pinne av henne, och så skulle jag rappa till hunden när han inte gjorde som jag ville.

Gjorde du det då?

– Ja, då gjorde jag ju det. Jag trodde ju på dem! Jag var nybliven hundägare då, idag skulle jag ha satt stopp direkt, men jag gjorde inte det då, för jag trodde tillräckligt mycket på henne, berättar Torbjörn

Skolan flyttade från Falkenberg till Trosta Gård utanför Arlanda. Torbjörn Viktorén berättar om en händelse som han säger skedde här, ute på altanen.

– En av deras egna hundar hade skitit i soffan på övervåningen. Då tog Pamela ut hunden, och så mycket spö han fick, det var sanslöst. Hon hade en pinne som hon piskade skiten ur sin fina gula labrador med.

Lars Jonsson är djurskyddsinspektör i Norrtälje kommun där mögelhundskolan bedrivs just nu.

– Jag är faktiskt lite småchockad, för om det här stämmer…jag trodde faktiskt inte att de här metoderna du berättar om fanns just nu. Att sparka och slå, och kissa på dem och allt var det var…nej, det verkar rena hispan enligt mitt sätt att se.

Men är det tillåtet att göra så?

– Nej, flera av de sakerna som du tagit upp här är helt otillåtna enligt den lagstiftning vi har, konstaterar Lars Jonsson.

Många av dom här kursplatserna har eleverna bekostat själva, men i flera fall så är det alltså staten som stått för kursavgifterna.

Närmare två miljoner

Kaliber och P4 Extra har bett länsarbetsnämnder och försäkringskassor i hela landet att kontrollera hur mycket pengar som de köpt kurser för på Stures mögelhundskola. Vår sammanställning visar att det totalt handlar om nästan två miljoner kronor.

Efter flera telefonsamtal så får vi träffa Ove Nodby igen för att höra om det som kursdeltagarna vittnar om. Men villkoret för att han ska ställa upp är att hans advokat Ismo Salmi ska vara närvarande.

Vi träffas på advokatbyrån. Intervjun får vi göra i ett konferensrum. Ove Nodby får först svara på frågor om kritiken mot kurserna:

– Så som jag driver utbildningen och driver kursen så fungerar hundarna och de har chans att bli egna företagare.

Det har varit många lärarlösa lektioner, säger de bland annat i sin kritik?

– Det kan jag inte förstå, för i de fall det inte varit lärare med instruktioner så har det varit för att de ska arbeta själva med hundarna.

Till exempel var ni borta på semester en gång när det var avtalat att ni skulle komma dit?

– Nej, det stämmer inte. Det jag känner till är att det är elever som inte har kommit när de skulle varit där.

Nu kommer ytterligare en advokat kommer in och vill vara med under intervjun, som fortsätter.

En annan sak som ni får kritik för är att hundarna inte lär sig att hitta mögel på rätt sätt – de lär sig att krafsa men de använder inte nosen?

– Det finns det en förklaring på, för de krafsar ju där det finns mögel, det som de är upplärda på. Men när hundar har arbetat en stund så är de så erfarna att i vissa fall använder de nosen, i vissa fall inte.

Många som vi har pratat med har gått kursen, de har fått diplom med goda resultat, men ändå så fungerar inte hundarna inte när de kommer ut på arbetsmarknaden och ska testa dem?

– Men hur kan de veta att hundarna inte fungerar med att bara gå in i ett hus? Det måste ju gå en vidare utredning. Jag kan inte förstå hur de kan påstå att hundarna inte fungerar.

Jamen, de säger att de markerar överallt, även där det inte finns mögel?

– Hur vet de att det inte finns mögel? Hur vet de det?

De har ju testat de här hundarna efteråt, och de testerna har visat att de inte fungerar.

– Det får ju folk avgöra själv. Jag har varit ute i snart 20 år och gjort i ordning många hus, hittat mögel med hundarna där labbsvaren är en bekräftelse på vad hundarna gör.

Men är det inte konstigt att så många säger att de upplever att hundarna inte fungerar efteråt?

När vi ställt den frågan avbryter plötsligt Advokat Ismo Salmi intervjun och säger att han måste tala med sin huvudman, dvs Ove Nodby. De försvinner ut från rummet en stund, men kommer tillbaka senare.

Vi ringer Pamela Nodby som också kritiserats bland annat för sitt sätt att hantera hundarna.

– Att slå en hund har vi aldrig gjort…eller jag kan ju bara tala för mig själv och jag har aldrig slagit en hund, säger hon.

Har du uppmanat kursdeltagare att göra det?

– Nej.

En av kursdeltagarna, Torbjörn Viktorén han säger att du har uppmanat honom att slå sin hund med en käpp när han inte lydde – och det gjorde han också.

– Har aldrig hänt.

Sen är det några som också säger att du har sparkat och slagit dina egna hundar, bland annat den här gula labradoren Sigvard.

– Finns inte på jorden.

Det har aldrig hänt?

– Har aldrig hänt.

Men varför säger de så här då?

– Jamen det kan du inte fråga mig, det får du ju faktiskt fråga dem, varför de säger så, slutar Pamela Nodby.

Ove Nodby kommer tillbaka till intervjun i konferensrummet, med sig nu har han ytterligare en advokat.

Många av dem vi talat med vittnar om att hundar farit illa på kurserna, bland annat har de blivit inlåsta i jordkällare och blivit slagna och så där. Hur reagerar du på de uppgifterna?

– Ja, jag blir ju helt bestört för jag har aldrig haft någon jordkällare och aldrig slagit någon hund.

Varför säger de så tror du?

– Det kan inte jag veta varför de gör.

Det är mycket prat om metoder när man pratar med kursdeltagare. De säger att ni är hårda mot hundarna, att ni brottar ner dem på marken, man ska frysa ut dem, de får bo i en källare över natten så att de ska tycka att det är roligt att hitta mögel dagen efter?

– Det här stämmer inte.

En av kursdeltagarna berättar att en av metoderna var att hänga upp en hund i ett träd, att det var en metod som ni förespråkat?

– Aldrig gjort.

Aldrig pratat om det?

– Aldrig pratat om det, det måste vi ha suttit och pratat om att det varit människor som har gjort det, om det kan ha varit något i en tidning eller så. Aldrig gjort det, aldrig hängt upp någon hund i ett träd.

Det finns de som säger att de fått ridpiskor av er som de ska använda på hundarna om de inte lyder?

– Skulle jag ha delat ut ridpiskor? Nej.

Det har du inte gjort?

– Nej.

Och vad tänker du om att de säger så då?

– Ja, vad ska jag säga…jag har inte ord för det.

Flera berättar också att en av metoderna var att man skulle kissa på hunden så att den skulle förstå vem som bestämmer?

– Man kan säga som så att det är någonting som jag aldrig har sagt att de ska göra. Det har varit dom som har kommit till mig som har frågat, ”vad är det som händer, jag har en valp hemma där hunden har kissat på den?” då har jag förklarat varför, att det är ett hundspråk, det är ett dominanstecken som hundar gör.

Men det är inget som du förespråkar att man ska göra?

– Nej, aldrig.

Men varför berättar de allt det här hela tiden, flera av deltagarna berättar om de här metoderna – är det inte konstigt att de gör det om det här inte förekommer?

– Ja, jag kan inte svara på varför de säger så.

Men hur ska du ta till dig av den här kritiken nu då – hur ska du gå vidare? Finns det något du kan göra?

– Nej jag har ingenting att förändra för jag utbildar hundarna korrekt och jag har aldrig gjort det som påstås här och jag fortsätter ju vidare, slutar Ove Nodby.

Flera av de missnöjda kursdeltagarna har i efterhand försökt kräva tillbaka kursavgifterna av Ove Nodby, en annan har startat en egen mögelhundskola, och flera har lärt om sina hundar och jobbar idag i mögelhundsföretag.

Men resten har lagt av helt. En av dem är Marie.

– Det negativa har ju varit att det tog ett bra tag innan man fick tillbaka tron på sig själv, säger hon och fortsätter.

– Man blev ju oerhört förnedrad och inte trodd av någon när man berättar, för det här är ju så pass overkligt, egentligen. Det låter ju inte riktigt riktigt, slutar hon.

---